«
»

Boken, Framträdanden

Torsdag på bokmässan: fyra föredrag

09.23.11 | Comment?

Efter ett föredrag är man rätt ofta trött. Värre är det efter fyra. När jag kom upp på hotellrummet igår eftermiddag skrev jag ihop ett blogginlägg – men jag var för trött för att lägga ut det. Nu är det morgon och jag har just ätit en rejäl frukost. En ny dag ligger framför mig och det känns mindre jobbigt att logga in:

Fyra framträdanden senare får jag nog beskrivas som tämligen mör. Jag tänker inte säga något om att det är fullt med folk på bokmässan. Ni har nog hört det förr. Dessutom är det varmt, torrt i luften och påfallande högljutt. Nu har jag sparkat av mig skorna och sjunkit ihop på sängen en stund.

Detta har hänt: I förmiddags talade jag för Akademibokhandeln. Jag hade fem minuter på mig och föreslog att de skulle räkna hur många gånger jag nämnde att Gösta Ekman var snygg. Bara 2. Eftersom tiden var knapp glömde jag så när kokainet och lotsades rätt av konferencieren. Ändå blev föredraget riktigt roligt. Dessutom var det på Ullevi, så man anade något av livet därute. Jag hörde också ett par andra författare – Johan Theorin och Stefan Einhorn talade båda om sina nya böcker.

Efter lunch hade jag ett s.k. miniseminarium om Djävulspakten. Jag satt ensam i en fåtölj med en strålkastare i ansiktet och en alldeles för stor headsetmikrofon kring huvudet. Då och då lossnade den från ena örat och försökte ge sig på flykt. Den här gången gav jag hela historien om boken, från tillkomst till Göstas biografi. En lustig detalj var att de ansvariga trodde att jag inte var där, eftersom jag inväntade föredraget tillsammans med min förläggare istället för att omedelbart klänga upp på scenen. De hade till och med ringt och efterlyst mig. Sådant hör till bokmässans komik.

En halvtimme senare satt jag i Bonniers monter och blev intervjuad av min förläggare. Det gick alldeles utmärkt, och publiken var stor och beständig. Medan seminarierna äger rum i stora salar (och kräver särskild betalning) är monterframträdandena nere på golvet, så vem som helst kan lyssna – så kort eller lång tid de har lust. Den här publiken kom och blev kvar – till och med de sentillkomna. Sånt gör en lite glad. Dessutom dök det upp flera läsare som sa snälla saker om mina böcker.

Det sista framträdandet var ett stor seminarium tillsammans med Lars Lönnroth, slagfärdig litteraturprofessor från Göteborg, och Peter Handberg, som också skrivit en bok med biografiska essäer. Den här gången var det alltså Folk jag aldrig mött som var aktuell. Våra böcker var tämligen olika, och kasten mellan barockt och modernt kändes ibland lite plötsliga. På slutet fick jag in en hel del om Horatius – som inleder volymen – och den romerska antikens allmängiltighet. Man har ju sina käpphästar. Vi blev också tillfrågade om våra älsklingsförfattare. Det är en sådan fråga som var lätt att svara på när man var elva, men aningen svårare idag. Jag bestämde mig raskt för Kellgren, K.J. och Dorothy L. Sayers.

Comments are closed.


«
»