«
»

Ur tidningarna

Sedd på tv

07.27.11 | Comment?

Pust! Författaren ramlar ihop framför datorn med te, kardemummabulle och uppiggande trettiotalschlagrar. Det är dags att börja tänka på vad som ska sägas i Åmål. Tiden är kort och dagen har varit lång – om mindre än en timme är det dags för nästa intervju, och jag har varit uppe sedan sex.
I morse var det nämligen tv-framträdande. Redan igår ringde TV4 för förberedande diskussion. Intervjuaren var trevlig och kunnig, så tiden flög. Sedan flög jag – eller snarare åkte med viss tidspress mellan Norrköping och Uppsala. Jag hade en tid att passa. En klipptid. Efter en sommar i förvildning såg jag ut ungefär som ett russ med vinterpäls. Det är inget roligt. Självfallet vill man framstå som intelligent och kunnig, men det gör inget att dessutom se hyfsad ut.
Kvällen ägnades delvis åt den eviga frågan ”vad ska jag sätta på mig?” Till sist bestämde jag mig för samma avslappnade stil som på bokens flikfoto, med jeans och t-tröja. I övrigt var jag hattig och lite skärrad – och dessutom aningen irriterad över min egen nervositet.
Klockan sju på morgonen anlände stockholmstaxin, och då var jag fullkomligt lugn. Dessutom var jag vaken. Morgontrött är jag inte längre, men däremot morgontrög. Därför ägnades restiden åt att lyssna på musik och tänka på allt möjligt – då och då även intervjun. Så stannade vi framför TV4:s hus i frihamnen, jag fick min gästbricka (som jag lyckades tappa fyra gånger innan jag till slut tryckte ner den i ryggsäcken) och lotsades in av en studiovärdinna. Både hon och bildredigeraren hette Klara. Om man varit vidskeplig hade man nog sett det som ett gott tecken.* Sedan var det dags för smink och en antydan till frukost. Vid bordet bredvid satt ett gäng från Dalarna, som skulle skrapa trisslott i direktsändning.
Just det. Man var somrig värre och sände från byggnadens tak, med ett segel som skydd mot solen. Det var som en blandning mellan en studio, med dess hetsiga verksamhet, och en vanlig terrass. Jag satt i en utestol och småpratade med folk i närheten medan trissvinnaren provskrapade. Lite kul var det att se hur det gick till – vi har goda vänner som också skrapat i tv, men det gick för dem som för dagens skrapare: de fick tröstnallen.
Så med ens var det min tur. Jag och min bok föstes framåt, boken exponerades på bordet, jag fick mikrofon (som var för stor) runt huvudet och sladden under jeansjackan, och så hälsade jag på programledaren Henrik Jonsson och hans sommarbisittare Mian Lodalen och Björn af Kleen. Henrik och jag gick igenom frågorna, även om det inte riktigt behövdes. Gårdagens intervju hade sina fördelar. Och så var det sändning. Det gick bra, tyckte jag. Frågorna var intressanta och jag tyckte jag gjorde bra ifrån mig.
Programinslaget kan ses här:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=ny_bok_om_gosta_ekman_d_a&videoid=1826456

Och så var det över. Jag åkte till förlaget och skickade ut mina böcker. I några fall var jag faktiskt innovativ i dedikationerna – dock använde jag bara ordet ”assnygging” en gång. Gösta Ekmans utseende tenderar att ta stor plats, det märker jag. Så var det också på tv.
När jag började bli klar med böckerna ringde jag till Gösta Ekman – inte bokens föremål, förstås, utan hans sonson. Han var på förmiddagspromenad, så vi stämde träff ungefär halvvägs och stod en stund på ett torg och pratade. Det var varmt och smått kvavt, och jag bar på två kassar med böcker, som jag ville få hem idag. Sedan tog jag tåget hem, läste recensionsbok, åt lunch – och blev med ens märkligt inaktiv. Nu börjar teet verka, så jag kanske är sammanhängande igen. En liten stund med föredraget, och sedan ska jag springa över till ett café för dagens andra intervju. I kväll blir det nog pizzerian.

* Jag har ju skrivit en biografi över Klara Johanson.

Comments are closed.


«
»