«
»

Smått perifera tankar

Författarens väg

07.29.11 | Comment?

Nu är jag i Åmål, och om ett litet tag börjar bokdagarna. Föredraget är färdigt och presentabla kläder försöker hänga ut sig i badrummet. Så här på ett hotell i en främmande stad väcks lätt eviga, men banala frågor – som ”varför finns det så sällan kjolgalgar i hotellrum?”

Vi reste från Uppsala igår och hade en fantastisk resa tvärs över Sverige. Jag tänkte på Gösta Ekmans kringkajkande – först i ungdomen, i resande teatersällskap, och sedan i folkparkerna under sina sista somrar. Folkparksturnéerna var hans semester, och han körde omkring i egen eleganta bil. Den var ett av många tecken på framgången. Han slapp tredjeklassvagnarna, som fraktat runt honom på tiotalet. I sin fiktiviserande självbiografi Den tänkande August skildrar han turnétiden:

Resor äro bildande, säger man. August [Gösta] bildades detta år nästan onaturligt. Han bildades från Vitvattnet ned till Skanör. Intet stationssamhälle med godtemplarlokal var honom främmande. Man gjorde blixtturné med den ena pjäsen efter den andra […]

Maken och jag reste behagligare, om än inte i lyxåk. Vi hade ingen tid att passa utan stannade till lite som det föll sig. I Karlskoga åt vi lunch (på ett litet café som hette Som hemma och hade bra sallad) och i Karlstad besökte vi Folkrörelsernas arkiv. Jag är ju arkivforskare i grunden och känner en sorts hisnande lycka när jag får en handskrift framför mig. Egentligen var det nu maken som hade forskning att sköta, men jag bistod (eller lade mig i, beroende på hur man ser det). Arkivet var vackert inrymt i det gamla seminariet, och personalen var dessutom mycket sympatisk. Vi avslutade med eftermiddagskaffe (nåja, te för mig) på Café Royal, som också det tagit över lokaler som byggts i annat syfte. Det låg nämligen i det gamla Riksbankshuset. För övrigt åt jag en Sarah Bernard – inte bara för att jag tycker om sådana, utan för att jag höll på att peppa mig själv med divor.

Igår kväll vandrade vi omkring i Åmåls trästad, klättrade upp på berget och kände oss idylliska. Dagen avslutades med Montalbano på SVT Play – och med en fullkomligt malplacerad längtan till Italien.

Nu ringde arrangörerna och undrade om jag hittar till Kulturmagasinet själv. Det gör jag. Så det är väl dags att göra sig i ordning.

Comments are closed.


«
»